Syskon

Den franske förlossningsläkaren Michel Odent brukar rekommendera att mamman föder så ensam som möjligt för att bli så lite störd som möjligt. Det kan vara bra att tänka igenom i förväg vilka man vill ha med i förlossningsrummet så att det inte uppstår några känsliga situationer när födseln redan kommit igång.

Glad storebrorEn del föräldrar oroar sig för hur de större barnen ska reagera på att deras mamma föder barn. Självklart går det inte att säga i förväg och beror på många olika förutsättningar, men de flesta barn verkar ta det hela mycket naturligt. De tar inte mer plats än vad föräldrarna kan hantera, de tycker det är roligt eller intressant och blir inte det minsta rädda även om mamman stönar eller vrålar.
Om barnet blir uttråkat underlättar det om det finns någon som kan gå iväg med det och hitta på någonting annat. Självklart kan det hända att barnet blir skrämt, särskilt om någon annan i rummet verkar rädd, och även då är det till stor hjälp om det finns någon mer där som bara finns till för syskonen.

Om du vill ha med barnen eller inte kan bara du själv bestämma. Vissa mammor tycker att det är roligt, andra blir störda och tappar koncentrationen. Det är inte livsviktigt för det äldre barnet att få vara med – det är en erfarenhet att mamma behöver få vara ifred för att kunna föda fram det lilla syskonet, och så får man ju komma in så snart det är klart för att hälsa sin lilla bror eller syster välkommen. De flesta födslar sker på natten, och lustigt nog är det sällan som syskon vaknar när deras föräldrar föder barn. Kanske låter man mindre än man själv tror?
Att få visa en häpen, nyvaken treåring den lilla bebisen som kommit under natten är också ganska så mysigt!

”Jag har inte velat ha mina andra barn med eftersom jag haft ett stort behov av avskildhet när jag fött. Det äldsta barnet var av en händelse hos sin farmor då hans lillebror föddes, och kom hem bara några timmar senare. De andra två har fötts på natten när syskonen legat och sovit.
När mitt tredje barn föddes var det den äldste av bröderna, då sex år, som såg henne först. Han kom larvandes helt sömndrucken på väg tillbaka till sin säng efter att ha varit uppe och kissat, och vi vinkade in honom till oss för att se den lilla nyfödda systern. ”Jättesöt”, mumlade han artigt och vacklade tillbaka i säng igen.
Minsta lillasyster föddes också på natten. Då var det den yngre brodern som upptäckte bebisen först – han var nämligen på väg att lägga sig på henne när han kom till min säng tidigt på morgonen. Jag visade honom det lilla knytet som låg där och viskade att nu hade deras nya lillasyster fötts. Häpen tog han tummen ur munnen och rusade in till sina syskon och ropade att de måste komma och titta, bebisen har kommit!”
Anna

För tonårsdottern, den unga kvinnan, finns allt att vinna på att ha fått uppleva sitt syskons hemfödsel (eller att själv ha fötts hemma!). Idag förs knappast kunskaperna om att föda barn muntligen vidare mellan förälder och barn. Skolan förmår inte i någon högre grad intressera unga människor för barnafödandets mysterier och de flesta blivande föräldrar är därför hyfsat okunniga när det är dags.
Visst har alla en föreställning om hur det ska bli att föda barn, men den är ofta väldigt negativ. Många har fått höra av sina egna föräldrar att det var förskräckligt och skrämmande när de själva föddes. Motsatsen förekommer också: en kvinna berättade för sin dotter om hennes födelse och liknade förlossningen vid en lång orgasm. När dottern själv födde barn tyckte hon att liknelsen var en smula vilseledande 😉

Att ha fått höra enbart negativa omdömen om att föda barn påverkar mer än vad man kanske som förälder kan föreställa sig. Även synen på den egna kroppen, kroppsfunktioner och sexualitet i allmänhet bidrar till hur ens dotter, den unga kvinnan, i födslostunden känner och litar på sin egen kropp. Har hon med sig en bild av födandet som något man själv med förtroende tar ansvar för, något som man själv kan påverka och med stolthet och förväntan se fram emot, då har hon många av de förutsättningar som möjliggör en lättare barnfödsel.

”När jag var 12 år blev min mamma gravid med min syster Claire. Ett år senare berättade min mamma för mig att hon var gravid igen. Jag blev glad, men lite osäker på vad jag skulle svara när mamma frågade om jag ville vara med på förlossningen. Jag ville verkligen inte vara på sjukhuset en gång till. Jag sa att jag ville tänka på saken.
En vecka senare sa min mamma att hon troligen skulle föda barnet hemma, med en barnmorska. Hon frågade mig om jag hade funderat på om jag ville vara med. Jag sa att jag ville det. Jag tänkte att eftersom barnet skulle födas hemma så skulle det nog bli annorlunda. (…)
Vår barnmorska Deborah och hennes medhjälpare Diana kom hem till oss tidigt på morgonen. Jag kommer ihåg hur vårt hem kändes den morgonen. Jag kände lukten av rostat bröd och kanel, och till min förvåning verkade huset fridfullt och ganska tyst. Det enda ljud jag hörde var Deborahs lugnande röst, när hon sa till mamma att hon var så duktig. (…)
Ganska snart började mamma krysta. Jag gick in i sovrummet för att se på. Min styvfar och min bror Eric var också i rummet. Vi uppmuntrade mamma, och väntade. Innan jag visste ordet av krystade mamma ut en söt liten flickbaby. Vi stod runt mamma och såg Abigail glida ut. Deborah gav genast babyn till mamma och vi ställde oss alla nära mamma för att beundra familjens nyaste medlem. (…)
Den största upplevelsen med den förlossningen, för min del, var att om man är förberedd och gör det på rätt sätt är det en underbar upplevelse. Det var fint när Claire föddes på sjukhuset, men läkarnas sätt och åsynen av all medicinsk utrustning gjorde inte att jag själv såg fram mot att föda barn. Men när jag såg Abigail födas förstod jag hur fantastiskt det kan vara att bli mamma. Jag känner mig privilegierad som har fått vara med om det.”
Justine McDonald, 14 år

(Being There; Mothering -99)

Annonser

Medhjälpare

Så nu har vi en födande kvinna i rummet, hennes man, en barnmorska, en doula, två små barn och en mormor. Därtill en väninna som fotograferar, en granne som bara tittade in för att se varför det var fest och kanske grannens katt …

Hur många kan man egentligen vara i ett förlossningsrum? Enligt Michel Odent ska det vara så få personer som möjligt i det rum där kvinnan föder. Han menar att störningar orsakar komplikationer, och berättar med en rysning om amerikanska hemförlossningar med hela hejaklackar av vänner som bara ställt till med oreda och elände.

Naturligtvis är det upp till dig själv att bestämma hur många du vill ha med när du föder ditt barn. Generellt kan man dock säga att ju fler personer som är inblandade, desto mer kan hända och gå fel. De allra flesta födande kvinnor är mycket känsliga för intryck och för andras behov.
En födsel väcker också starka känslor hos andra – känslor som de kanske inte har räknat med att uppleva.

Ett råd, om du vill ha både barnmorska, partner, barnvakt och eventuella vänner i huset, är att be alla som inte absolut måste vara i rummet att hålla sig utom syn- och hörhåll tills allt är klart. Det brukar fungera alldeles utmärkt.